Ja, ikväll är det familjekväll! Spelade "Vem får sista ordet?" innan - helkul. Pappa tramsade sig som bara den, han vann inte om jag säger så. Hittade på massa ord. Fjant. Helkul spel - rekommenderas varmt! man tröttnar aldrig :D Sen blev det idol och lite gott. Blev dock mätt ganska fort så blev bara några godisbitar. Så det kan gå! jag hejjar på Eddie, han är verkligen grym! Vilken scenpersonlighet och röst, ohh my god. Får se hur det går snart!!

Idag i skolan var det helt okej. Kul att träffa alla måste jag säga, det är verkligen härliga personer i klassen. Men vi hade en gäst från England idag som, tyvärr, inte var lika spännande. han pratade jättejättemycket om sina erfarenheter, för mycket detaljer! Han bad oss sluta en timme senare för att han skulle både hinna med att berätta om sin livshistoria samt lära oss om fundrasising, så vi gick med på det. Förlåt, men hans historia blev verkligen tråkig. Den var säkert intressant, men han berättade för mycket detaljer och sidospår, det tar verkligen död på själva historien! Jag har lite (mycket) svårt för personer som inte kommer till meningen. Antingen kanske de svävar ut för mycket, inte avslutar sina egna meningar, avbryter sig själv eller börjar snacka innan de tänkt ut vad de ska säga- irriterande! Var tysta om ni inte kan formulera er. Han var ju inte såå hemsk som mina exempel här, men han pratade alldeles för mycket.

Han sa dock en intressant sak! Han sa att det aldrig är mer än sju led mellan två människor. "Säg en känd person" sa han, så skulle han visa på hur många kontakter det var mellan dig och den personen. Mellan en klasskompis och Oprah var det bara tre led, till Barack Obama var det fem osv. Skitkul. Hade lust att fråga hur många steg det var till Enrique Iglesias, men kanske bäst att låta bli, annars "åhh bara tre personer mellan? *packa väskan* hejdååå älskling!". haha nej, skämtåsido.

jag ska inte prata så mycket detta inlägg, för har verkligen gjort er trötta i ögonen de senaste dagarna? Stackars läsare!! Men en kul sak som hände idag var när några klasskompisar började snacka på lunchen så började en tjej kalla mig modell och fråga om jag hade varit det. Så sa hon att när hennes killkompisar hade sett mig på hennes facebook (alla i klassen har varann där) så frågade de ut henne om vem jag var. Åh blir man inte glad eller? I love komplimanger, de kommer för sällan! och JAA man får faktiskt skryta om de komplimanger man får, var inte sådana jantar ;)