Det är såhär att jag vill hålla en tyst minut här i min blogg för allt som händer runt om i världen. För alla olyckliga människor med tårar längs kinderna. Idag vill jag hålla en tyst minut för....

... alla människor i Aghanistan som lider på grund av talibanerna.
... alla afghanska kvinnor som tvingas bära burka och inte får leva ett liv i frihet, dessutom alla små skolflickor som fått syra kastat på sig av talibanerna för att skrämma de från att gå i skolan.
... alla de politiska fångar som kämpat för sin frihet/sin befolknings frihet/sitt lands frihet, men som torteras och hålls inlåsta.
... alla de barn som växer upp med alkoholiserade/misshandlande föräldrar
... och slutligen de unga flickor som hamnar på olika slags hem på grund av problem hemma men som där blir våldtagna. Det är att sparka på den som ligger.

Jag önskar hopp och frihet och ett bra liv till alla dessa människor. Jag känner förtvivelse när jag tänker på talibanerna, allt det som de ställer till med. De är onda rakt igenom, finns inget gott i det de gör. Spikar för fönstren för att kvinnor inte ska synas, tvingar kvinnor att gå ut endast i sällskap med minst två män, stenar/hänger de för "brott" som ingen knappt hade höjt på ögonbrynen åt i Sverige. Man bara önskar att alla kunde ha det lika bra som vi har, vad världen hade varit fin då....