Santas little helper
Det finns en person som jag bryr mig så himla mycket om... Och jag vet att hon inte mår bra. Jag ser hur hon beter sig och jag har ingen aning om hur hon mår men jag inser att det nog är väldigt illa. En så oskyldig liten människa, så ung... Jag vill inte att hon ska må dåligt, jag vill bara se henne glad. Jag minns inte när jag sist såg henne skratta. Jag vill se henne skratta, leka, vara högljud.
Det gör mig arg. För jag ser någon i hennes närhet som förvärrar det hela. Även om inte den personen är grund för allt detta som händer så ser jag ett stort bidragande och det gör mig så arg. Barn måste få vara barn och om de inte får vara det.. då blir det fel. Någonstans i den naturliga utvecklingen så blir det fel. Ett barn måste också få börja växa upp, få börja göra lite grejjer som äldre barn gör och om de blir hindrade i det så leder det ofta till mobbing.
Jag vet inte alls vad det handlar om egentligen.. Handlar det om mobbing, om ätstörningar, familjeproblem, social fobi? Det finns många möjliga orsaker. Jag är glad att det finns någon i hennes närhet som till slut har tagit tag i detta, och nu ska hon få hjälp. Jag önskar att allt som finns inom henne kommer ut, för inget barn ska få bära på det.. På en så tung sak, vad det än är. Jag hade önskat att jag kunde få ha henne närmre, träffa henne, hitta på saker och kanske få ge henne ett leende på läpparna.. Nu är det bara mörkt, bara deppigt... Jag har aldrig sett henne så som jag var när jag var liten - lekande, busande, glad, fantasifull, fri. Jo, men det var många år sen jag såg det. När man är så liten att man inte förstår.... men även när man kommer i åldern då man förstår, ser ondska, känner psykiska känslor, även då borde man kunna få vara lycklig, för det ska inte finnas något där att se, att känna, att förstå..
Det är mycket som jag önskar... Mest av allt så önskar jag att hon visste hur mycket vi alla bryr oss om henne. Att vi tänker på henne varenda dag ♥
Det gör mig arg. För jag ser någon i hennes närhet som förvärrar det hela. Även om inte den personen är grund för allt detta som händer så ser jag ett stort bidragande och det gör mig så arg. Barn måste få vara barn och om de inte får vara det.. då blir det fel. Någonstans i den naturliga utvecklingen så blir det fel. Ett barn måste också få börja växa upp, få börja göra lite grejjer som äldre barn gör och om de blir hindrade i det så leder det ofta till mobbing.
Jag vet inte alls vad det handlar om egentligen.. Handlar det om mobbing, om ätstörningar, familjeproblem, social fobi? Det finns många möjliga orsaker. Jag är glad att det finns någon i hennes närhet som till slut har tagit tag i detta, och nu ska hon få hjälp. Jag önskar att allt som finns inom henne kommer ut, för inget barn ska få bära på det.. På en så tung sak, vad det än är. Jag hade önskat att jag kunde få ha henne närmre, träffa henne, hitta på saker och kanske få ge henne ett leende på läpparna.. Nu är det bara mörkt, bara deppigt... Jag har aldrig sett henne så som jag var när jag var liten - lekande, busande, glad, fantasifull, fri. Jo, men det var många år sen jag såg det. När man är så liten att man inte förstår.... men även när man kommer i åldern då man förstår, ser ondska, känner psykiska känslor, även då borde man kunna få vara lycklig, för det ska inte finnas något där att se, att känna, att förstå..
Det är mycket som jag önskar... Mest av allt så önskar jag att hon visste hur mycket vi alla bryr oss om henne. Att vi tänker på henne varenda dag ♥
Kommentarer
Postat av: Mia
oooh nej! :( Är ledsen gumman.. Hoppas de blir bättre med henne. Vi fårhålla alla tummarna!!!
Trackback
