hullerombuller
Jag filosoferar...
Ibland känner jag mig som en "käring i motvind" och känner att en del andra (med betoning på en del) uppfattar mig som lite konstig. Jag är konstig egentligen, det är vi alla mer eller mindre. Så som jag är i personligheten så skulle jag egentligen se ut som en vänsteraktivist eller punkare. Jag är liksom inte den som bara hänger med strömmen, utan ofta vrider och vänder jag på saker och tittar hur jag vill ha det, vad jag tycker är rätt respektive fel och det blir ofta så då att jag gör tvärtom vad andra gör. Och så lyssnar jag på punkrock exempelvis. Gillar politik. Ja, jag tror inte att det som finns i mig går att skymta på utsidan. Jag är som de flesta andra, följer mode och älskar kläder och gillar att sminka mig och se fin och söt ut :p Det är kanske där det krockar. Man förväntar sig kanske att utsidan ska matcha insidan på något sätt när man träffar folk? Så om jag varit punkare hade nog folk snarare blivit förvånad över hur "normal" jag var.
Det är inte så att jag vill vara tvärtom av ren princip, det har bara blivit så. För att jag är en analyserande person. Funderar och tänker och argumenterar om det mesta nästan. I huvudet, inte alltid högt. Då hade jag nog skrämt iväg folk :D Redan när jag var runt 3 år och mamma berättade om Jesus så frågade jag om hon verkligen trodde på det. Det säger en hel del. Jag vägrade gå till "söndagsskola" eller sånt där kyrkomöte och grät typ när mamma ville att jag skulle hämta en bibel haha. Jag vill inte döpa mina barn eller ha ett kyrkligt bröllop/begravning och jag konfirmerade mig inte. För jag tror ju inte på det. Det är självklart för mig. Men många gör bara det för att alla andra gör så, av tradition. Jag åt även kött av tradition, tills jag började förstå allting och analyserade det. Efter man gjort det så tror jag att man inte vill äta kött mer.
Kanske jag gillar att vara tvärtemot? Nej, jag tror bara att det är så att jag alltid har varit en jäkligt tänkande person. Och en person som tänker mycket bryter nog många mönster&traditioner, på grund av att man analyserar. Så jag blir lite ledsen av att känna att vissa tycker jag är "konstig". Jag kommer alltid att fortsätta att fundera och få nya idéer och åsikter, kommer inte vara den som är så som det förväntas.
Jag vill inte vara så som det förväntas, jag vill vara mig själv och vill att det ska vara det som förväntas utav mig.
gud vilket klockrent citat
Ibland känner jag mig som en "käring i motvind" och känner att en del andra (med betoning på en del) uppfattar mig som lite konstig. Jag är konstig egentligen, det är vi alla mer eller mindre. Så som jag är i personligheten så skulle jag egentligen se ut som en vänsteraktivist eller punkare. Jag är liksom inte den som bara hänger med strömmen, utan ofta vrider och vänder jag på saker och tittar hur jag vill ha det, vad jag tycker är rätt respektive fel och det blir ofta så då att jag gör tvärtom vad andra gör. Och så lyssnar jag på punkrock exempelvis. Gillar politik. Ja, jag tror inte att det som finns i mig går att skymta på utsidan. Jag är som de flesta andra, följer mode och älskar kläder och gillar att sminka mig och se fin och söt ut :p Det är kanske där det krockar. Man förväntar sig kanske att utsidan ska matcha insidan på något sätt när man träffar folk? Så om jag varit punkare hade nog folk snarare blivit förvånad över hur "normal" jag var.
Det är inte så att jag vill vara tvärtom av ren princip, det har bara blivit så. För att jag är en analyserande person. Funderar och tänker och argumenterar om det mesta nästan. I huvudet, inte alltid högt. Då hade jag nog skrämt iväg folk :D Redan när jag var runt 3 år och mamma berättade om Jesus så frågade jag om hon verkligen trodde på det. Det säger en hel del. Jag vägrade gå till "söndagsskola" eller sånt där kyrkomöte och grät typ när mamma ville att jag skulle hämta en bibel haha. Jag vill inte döpa mina barn eller ha ett kyrkligt bröllop/begravning och jag konfirmerade mig inte. För jag tror ju inte på det. Det är självklart för mig. Men många gör bara det för att alla andra gör så, av tradition. Jag åt även kött av tradition, tills jag började förstå allting och analyserade det. Efter man gjort det så tror jag att man inte vill äta kött mer.
Kanske jag gillar att vara tvärtemot? Nej, jag tror bara att det är så att jag alltid har varit en jäkligt tänkande person. Och en person som tänker mycket bryter nog många mönster&traditioner, på grund av att man analyserar. Så jag blir lite ledsen av att känna att vissa tycker jag är "konstig". Jag kommer alltid att fortsätta att fundera och få nya idéer och åsikter, kommer inte vara den som är så som det förväntas.
Jag vill inte vara så som det förväntas, jag vill vara mig själv och vill att det ska vara det som förväntas utav mig.
gud vilket klockrent citat
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag känner igen mig i dig Sofie. Vill inte göra saker bara för att de alltid varit så. Ta konfirmation tex. jag tror inte på gud- därför tog jag inte konfirmationen. En del gör det för presenterna och pengarna men de har nog det tomt mellan öronen.. Hade aldrig orkat sitta varje söndag i ett halvår och lyssna på en massa strunt jag inte tror på. Jag älskar att analysera, prata om politik samtidigt som jag är väldigt utseendefixerad. Vi är nog två crazy kvinnor på denna jord. Ska vi starta en klubb för sådana som oss? :)
Trackback
