Ni vill kanske veta förresten hur det gått med mina fd kompisar.. Jo, jag har äntligen beslutat att jag faktiskt hellre lever utan dem. Eller utan M rättare sagt. Hon hörde av sig och sa förlåt för allt och jag funderade uppriktigt sagt på att ge henne en andra chans. Jag är ingen långsint person, bara man säger förlåt så kan jag förlåta till en viss gräns. Men sedan sa hon att hon och D skulle snacka ut dem också och att hon vill vara vän med henne.

Då tänker jag såhär. Jag snackade skit om en person som jag inte gillade, som jag bara ville sluta umgås med. Men jag trodde att M tänkte likadant. Men att kommentera och skratta bakom ryggen är tydligen hennes melodi.. Om en tjej som hon sedan säger att hon VILL vara vän med. Vill jag vara vän med en sådan människa? En som utan problem eller utan samvete kan säga elaka saker om en människa och ändå betrakta den människan som en vän.

Det retade mig från början att de två stod mot mig, för jag blev förbannad över att jag fick all skit medan de kunde fortsätta vara vänner. Men just nu så tänker jag att jag tror inte de kan ha så vidare bra vänskap. Den ena är vän med en människa som hon vet snackat skit om henne och den andra är vän med en människa som hon snackat skit om varenda gång hon varit frånvarande. Jag ska vara lycklig att jag inte är med i det där. Jag vill från och med nu ha sanning i mitt liv, inga fler lögner.

Just nu har jag ingen att umgås med här förutom mina gamla killkompisar Peter&George, resten av mina vänner bor i Malmö. Men det rör mig inte i ryggen. Jag har min familj och dessutom ska jag flytta till Malmö snart. U know what they say....

Hellre ensam än i dåligt sällskap!