Nu ska jag skriva ett litet debattinlägg. Det handlar om par som är som
k-l-i-s-t-e-r. Så som Karlssons klister, det som pippi gick på väggen med. :p

Jag&Dilshad har samma värdering när det gäller förhållande. Man ska aldrig, aldrig, glömma bort sina vänner eller sitt liv för sin partner. Kan vara så att vännerna inte är värda att prioritera, men det finns andra saker, såsom familj eller hobbys att prioritera! Redan en av de första gångerna vi chattade så sa han att han inte ville ha flickvän, för man glömmer sina vänner. Men då sa jag att det inte behöver bli så! Man har ett val. Och det har inte heller blivit så för vår del. Nu träffas vi inte så mycket, men jag tror heller aldrig att det kommer att bli så, även när vi kommer bo nämre varann. Vi kommer nog alltid att prioritera att vara med vänner och jag är väldigt glad att jag&han har samma åsikt om den saken.

Tofflar som är mer med sin kille än vänner är något jag stör mig på. Eller som gör roliga saker med killen/tjejen men inte med vännerna. Vänner är ju inte heller utfyllnad, utan man ska även göra roliga saker med dem utan sin kille. Inte som "nee nu får jag nog ta en fika med dem, så de inte känner sig bortglömda". Att göra roliga saker med sina vänner är också för ens egen skull, tror det är bra för självkänslan att kunna berätta om det roliga man gjorde med vännerna för sin kille/tjej.

Aja. Det är såhär att en tjej i min klass börjar få mig att bli orolig. Hennes skolarbete har fått lida för att hon inte har tid för att hon bor ihop med honom. Man sitter väl inte ovanpå varann hela tiden? Hon har själv sagt alltså att hon inte hunnit med att läsa för att hon har kille. Det låter inte sunt. Han har dessutom lägenhet i samma hus som henne, så att de är med varann 24/7 känns irrelevant. Imorgon skulle vi ses för att göra skolarbete, då ville hon tvunget veta om vi skulle ses halv fyra eller fyra... Och jag blev irriterad när Elmi frågade mig att hon måste veta dagen innan. Hon bor liksom precis där vi ska ses. Hon har ju hela dagen på sig att göra annat, tänkte jag. Vad kan det vara som hon inte kan göra INNAN dess. En halvtimme hit eller dit. Han märkte att jag blev irriterad och sa att hon hade sagt att hon skulle vara med sin kille. Varpå han hade svarat "du kan vara med honom hela kvällen, hela dagen innan vi ses, hela helgen".

Jag förstår det inte alls. Det låter som ett farligt förhållande. Anledningen att jag skriver det är för att veta om ni också tycker det låter farligt... och dels för att jag vill få ur det ur mig. Som sagt är klisterpar något som kan irritera mig grymt mycket. Man överlever utan varann. Det känns dessutom som ett hån att jag inte har träffat min pojkvän på tre veckor och hon måste veta vilken halvtimme vi ska ses för att hon ska vara med sin, som hon bor ihop med.

ja, man kan vara glad att man är sund. Genom att skriva detta inlägg insåg jag också att jag faktiskt bör uppmuntra min pojkvän mer när han ska göra saker med vännerna. Ibland när de ska göra alltför roliga saker blir jag avundsjuk... kanske för att han ska ha roligare med andra än med mig. Men det är ju bara löjligt att tänka så, för man har ju alltid roligast med varann, sålänge man är kär :) Sen kanske denna resan har fått mig att inse verkligheten. Jag har varit tvungen att vänja mig vid att han har upplevt, sett och gjort massa saker utan mig och han har haft skitroligt, utan mig. Vääldigt svårt att höra i början, men jag har lärt mig något. Om han fortfarande vill vara med mig nu, efter tre veckors äventyr, då är jag ganska övertygad om att han kommer vilja vara med mig efter en heldag med polaren på världens häftigaste ställe. Det gäller att lära sig att klara sig själv... Viktiga insikter :)