Jag saknar min älskling så himla mycket vänner. På dagarna går det an, men det kommer tillfällen då jag bara vill kunna ta luren och ringa honom, känna hans armar runt mig, känna hans doft, höra hans röst. Har inte hört hans röst på 8 dagar nu.. Jag vill bara ha hem honom... tre veckor låter kanske inte så lång tid, men när man är kär så känns det som en evighet. vi är liksom ett. Själsfränder. vi berättar om varenda millimeter av varje dag till varann. Då är 3 veckor sjukt lång tid, speciellt om man bara mailar typ 2 korta mail per dag.
 
Jag saknar honom sjukt mycket och jag är orolig. för allt i princip. och jag tycker inte det känns kul att jag inte är en endaste liten del av det liv han lever där borta, jag finns inte.

Även om han bara skulle vara borta i tre veckor så är han ändå trots allt på ett ställe som är väldigt långt borta från det liv som vi lever.. på många sätt.. och det kanske är det som skrämmer mig. Vet inte.

jag ska bara hålla humöret uppe i 5 dagar till, sen är han hemma. jag är rädd.. jag är rädd för att jag ska få veta nåt som sårar mig när han kommer hem. mkt kan hända så långt bort.. jag är rädd att nåt ska förstöra för oss.. och den rädslan är så sjukt äcklig.