jag är förbannad. igen. å egentligen borde jag upphöra att förvånas över folk. "folk". men det gör jag inte. för att jag är så fucking naiv och tror hela tiden att det finns ursäkter till folks beteende. Jag har bara en sak att säga:

Hellre en ärlig diss, än en falsk kram.

Men vet ni vad det riktigt patetiska är? Att jag inte ens vågar säga till. Jag vågar inte ens skriva vad jag vill här, för vill inte att något ska avslöja vad det egentligen är jag menar. Undviker tillomed att använda vissa ord för att inte visa vad det är jag pratar om. 

Men som jag sa. Hellre en ärlig diss än en falsk kram. Jag behöver inte falska kramar, för kramar har jag gott om. så gör det inte för min skull. jag klarar mig själv.

Godnatt.