Jag sa att jag inte skulle köpa en ny bikini i år, visst sa jag det? Har ett vagt minne av det. Men nu förstår ni att jag var inne på Kapahl och skulle checka efter något vårigt och fint och ser denna bikini och jag bara måste prova den. Den ser ut att kunna vara en skönhet på mig. Och det var den också. Men jag intalar mig själv att det är bra att ha en bikini som är neutral och inte massa färger.. I och för sig har jag en brun.. och en svart.. Men det är bra att ha en blå bikini.






Fråga mig inte om pricken i pannan, ingen aning om vad det är.

Så nu har ni fått njuta av mina kurvor, en del av min smutstvättkasse och min nya gulliga volangbikini :) Over and out.

Provet är nu avklarat och jag klarade det hyfsat bra. Jag kunde ändå mycket för att ha varit så otroligt mycket som vi skulle kunna. Jag har knappt vågat tänka idag, har varit så rädd att det som satt så bra igår ska försvinna om jag tar in något nytt. Knasigt. Provet var inte så stort faktiskt. Men det var kanske 3 frågor jag var osäker på, tror jag kan få något poäng i alla fall. Dock så var det en tiopoängsfråga jag knappt kunde svara på, riktigt irriterande.

Nu ska jag bita i plugget igen. Har en redovisning att förbereda och tre rapporter att läsa. Ville gärna se Top model också..

Pratade med Dilshad i telefon innan..

Jag: Har du sett bilderna som jag laddade upp på bloggen, från i lördags?
D: Ja, det var verkligen som Alice i underlandet.. Jag trodde först den där hästen som du stod bredvid var riktig, att de målat på den!
Jag: Tror du att om jag hade sett en helt målad häst, att jag skulle vilja ta FOTO med den!?
D: Ja, jag tänkte att du bara blev så "ahh det är som Alice i underlandeet!! Skit i om hästen är målad, fan vad coolt"

Okej jag gillar Alice i underlandet, men inte riktigt så fanatiskt va?




´

för er som nu undrar, vi är fortfarande nära vänner!

Som inbitet GG-fan och total sucker för Blair och Chuck var jag mycket deppig efter dagens avsnitt. Gossip girl är det som alltid piggar upp mig, som får mig att sjunka in i en helt annan värld för ett ögonblick. Den kärleken som Blair och Chuck har, har alltid varit så vacker för mig. Inte bara en dans på rosor, utan problem och bekymmer som i alla relationer. Men ändå en så stark bakomliggande kärlek genom allt. Inte den mest romantiska killen, utan en till synes hjärtlös och oromantisk kille, men som ändå älskat Blair så otroligt. Jag har verkligen berörts av den och det har varit så härligt att bara se sådan kärlek, om än så för en timme varje söndag. Blair och Chuck har gjort slut och varit ifrån varann ett tag, men Chuck har kämpat och kämpat för att få henne tillbaka. Idag längtade jag efter att se avsnittet, hoppades innerligt på att de skulle sluta tillsammans - lyckliga.

Men vad hände idag? Chuck stod på Empire state buildning klockan sju och väntade på Blair. Det var hennes sista chans att få honom, annars skulle hon slippa honom för gott. Blair blev sen för att hennes nanny skulle föda barn och kom för sent till Empire, men hittade Chucks blombukett i papperskorgen. Under tiden kom Jenny hem till Chuck för att träffa Nate och så hoppade Jenny&Chuck i säng. När de ligger där i sängen kommer Blair med blombuketten och Chuck lyckas dölja att Jenny är i sovrummet. Blair och Chuck kysser varann och återförenas, äntligen! Man får sedan se att de står utanför hans hem och han har köpt en förlovningsring till Blair och ska precis fria till henne när Jennys storebror kommer och smäller honom på käften, för att han hoppat i säng med hans syster. Blair fattar vad som hänt och går därifrån och ber Chuck att aldrig tilltala henne mer. Blair är djupt sårad och Chuck är djupt sårad.

Som att detta inte vore nog för att få mina tårar att rulla nedför mina kinder så blir Chuck rånad och skjuten i slutet. Jag menar, hallå? Var det någon jävligt sårad människa som hatade kärleken som gjorde detta avsnitt? Trots alla verklighetens sargade relationer, otrohet och sårade hjärtan fick Blair och Chuck mig att se det fina med kärleken, att tänka att den äkta, starka, obrytbara kärleken faktiskt finns. Men vad hände...

Tänk att en serie kan påverka mig så.. Men det handlar inte om serien i sig utan det de stod för, det hoppet de gav mig och det de symboliserade.

Mamma var här hela dagen, efter att ha skjutsat mig hit i förmiddags. Vi handlade och jag bjöd henne på en valfri kaka från conditoridisken. Har tyvärr inte hunnit köpa något, har varit så fullt med saker! Sen övade hon mig på provet, fan vad jag kan det bra nu! Är taggad till tusen. Om jag får bra betyg är jag så jävla grym, så mycket jag varit tvungen att få in i hjärnan. Vilken otrolig kompetens en hjärna har egentligen, att få in så många saker och minnas det, på så kort tid. Helt förbluffande. Efter plugget gjorde vi egna piroger med spenat, soltorkade tomater och fetaost. Riktigt gott men så mättande att jag mådde illa ett bra tag!

Lyssnar på Westlifes kärlekslåtar just nu - så bra.

I lördagskväll var det party som gällde med Madu och Linn. Det blev en liten förfest hos Madu. Jag fick öva att vara i samma rum som hennes undulat. Jag har ju fasiken blivit av med nästan alla djurfobier (och jag var rädd för de flesta djur när jag var yngre) då ska jag sluta vara rädd för en liten undulat också. Efter en stund tog hon honom till andra rummet, men nästa gång ska jag öva mig lite igen :)

Det var en riktigt rolig natt med massa skratt, dans, svett och snack. Vi var på Banken i Krisitianstad. Det var det enda stället öppet denna helgen, så vi var där redan när de öppnade, vilket nog var klokt för redan då var det mycket folk. Sjukt packat med människor blev det sen, riktigt härlig stämning, underbar bra musik och trevligt sällskap såklart - kan man be om mer. Träffade bara på en enda vi kände på hela kvällen. Saker och ting är inte längre som när vi var 19 och vi kände de flesta på ställena.

Längtar redan tills nästa gång vi ska ut och härja :)




Tycker denna bild var så söt, så liten hon ser ut :)

Tyvärr har jag inte fler bilder just nu (inte ens något på Linn), men det kommer nog!

I lördags drog hela släkten till Wanås, som är en stor park med konst i olika former. Kul var det, fast det spöregnade hela tiden vi var där. Vi gick runt med paraplyer och en och annan poncho. Det var alltså min familj, mormor och morfar, och mina två andra "kusin-familjer" eller hur man uttrycker det. Vi skulle fira mormors födelsedag i efterskott med en hel familjedag.

Efter Wanås skulle vi egentligen åkt till Immeln, grillat, lekt lekar och solat och haft det allmänt gött men så som vädret var så blev det till att åka hem till kusinerna och grilla i trädgården. Det var nog ganska mycket skönare att sitta i deras uterum och äta. Sedan blev det lekar a´la Sofie&Henrik. Det gick bra, de verkade tycka lekarna var roliga.

Här kommer lite pics från denna trevliga dag!




Daddy :)




Härliga trädgungor!

Denna bild är så himla härlig tycker jag :)


Pappa tog också ett gul-kort


Detta påminde mig sjukt mycket om Alice i underlandet och Hattmakaren som dricker té!


Älskar min familj så otroligt. Har varit en riktigt härlig kortishelg med dem.

Nu har jag skrivit upp allt viktigt i frågform, när jag kan de frågorna så är jag nog välförberedd.

Jag är helt körd i huvudet. Jag har blivit så stressad och full av planer att jag liksom bara är som en vandrande zombie, typ trött i kroppen och bara allmänt tom i knoppen. Dagen på praktiken började fint med att jag, Erica (min kollega i syskongruppen) och Suheila, tolken, gick ut på uteplatsen och satte oss och åt i solen. Vi var alla lika trötta och slutkörda och satt där och solade och kopplade av. Mitt i allt mysiga kommer den där mannen som vi alla stör oss på. Ni hade inte trott era öron om vad han kom för att diskutera. Han är idealbilden av egocentrisk. Så då förlorade vi alla energi igen efter han gått.

En rolig sak hände. Jag och Erica stod i köket och snackade lite skit om den där mannen, så säger Erica "nej men tänk om han är på toan, skulle inte förvåna mig" (för han dyker alltid upp som gubben i lådan). Så säger hon "prata, så går jag in på toan och ser om man hör". Sen kommer hon snabbt tillbaka och säger att det är någon inne på toan, för dörren var stängd och Suheila var inte där just då. Vi blir skiträdda och jag försöker dra henne, så att vi ska springa o gömma oss, om i fall att det är den mannen som är på toa. Då öppnas toan och vi är kvar i köket. Vi stänger dörren tyst och låser och står sedan knäpptysta fast vi har skrattanfall. Då är det någon som drar i dörren. Vi håller på att pissa på oss och sedan låses den upp och det var Suheila! Fy fan vad vi tre skrattade åt oss sen.

Aja, ville bara delge er detta hysteriska ögonblick. Torsdagar är lika med café och när familjerna kom så samlades vi alla i samma rum och barnen spelade upp det de lärt sig under sina musiklektioner de senaste månaderna. Det var så fint och jag blev så stolt, som om jag vore mamma till dem! Sedan gräddade vi våfflor och jag spelade UNO och memory med några supergóa ungar!

Det blev en riktigt fin avslutning på min praktikperiod och jag fick ett kort med vacker text, två roliga skålar och schweizisk choklad. Nu är klockan halv nio och jag ska storstäda lägenheten och sedan plugga. Efter städningen är jag värd chokladen :)

Fatta vad Sofie är trött!

Ett utdrag ur min praktikrapport, där jag skulle utvärdera min anställningsbarhet i framtiden. Ibland överträffar jag mig själv, jag låter så klok att jag tror jag ramlar baklänges.

 

Som jag skrev tidigare så anser jag att jag har en väldigt bra grundkompetens från min IMER-utbildning. Denna kompetens består i en allmän tolerans och förståelse för människor från andra kulturer än min egen. Jag är medveten om att min uppfattning är högst subjektiv och att det därför inte går att värdera ”rätt” och ”fel” vad gäller vanor, normer, traditioner eller livssyn i andra kulturer. Att ha detta som grund känns positivt när det gäller att arbeta med integration, som jag vill göra. IMER har även gett mig inblick i den problematik som kan uppstå i ett multikulturellt samhälle och hur man kan göra för att motarbeta detta. Jag har också lärt mig att detta är något värt att tala om och inte något vi ska sopa under mattan. Jag tror att om man ser människor som invandrat hit som offer eller som lite mindre kunniga, är det lätt att ”tycka synd om” och förklara deras beteende endast utifrån objektiva omständigheter istället för utifrån subjektiva val. Då kan det bli så att man inte vill ta itu med problemen för att det är synd om människorna på alla sätt och vis och att man känner att man måste trippa på tå kring dem, så som det finns en del politiska partier som gör, enligt min åsikt. Om man istället ser oss alla som likvärdiga människor, ingen är offer utan vi alla är människor med val, då tror jag att det är lättare att lösa de problem som faktiskt uppkommit i vårt samhälle med ökade sociala klyftor mellan svenskfödda och utrikesfödda, ökad kriminalitet och utanförskap. Det är lättare att arbeta med en fråga om man inser att alla bidrar till problemet.

 

Det viktigaste jag bär med mig är kunskapen om att kultur är något väldigt flytande och något socialt skapat som kan omskapas flera gånger under ens liv. Vad kultur egentligen är, är svårt att sätta fingret på och är högst subjektivt. Vi är alla individer och det går inte att gruppera oss utifrån folkgrupper eller kulturer, då jag anser att variationen är så stor att det till slut skulle vara tusentals minimala grupper om man verkligen analyserade kulturella likheter. Det går alltså inte att säga vad som är svenskt eller danskt, utan det är en högst subjektiv fråga och i botten är vi alla individer och samtidigt har vi alla olika erfarenheter, bakgrund, vanor, normer och tankesätt, oberoende på var vi är födda. Dessa personligheter eller kulturer är som sagt föränderligt och vad vi väljer att definiera oss som, som människor är upp till var och en. Denna personliga insikt är väldigt betydelsefull för mig och jag tror att detta tankesätt är viktigt i arbete med integration.

Ännu ett avsked av några helt fantastiska barn. Jag kommer sakna de så! Tog några fina bilder med ballonger :) Ännu en dag av lite mycket chokladkaka och sött. Magen kurrar och har sig. Klockan är kvart över nio och jag har ännu inte börjat plugga. Lyssnar på gamla låtar - "kommer du ihåg" med Gramoz och Hajdor, Kristianstadskillar. Sen "jag finns alltid här för dig", även den en rapplåt med Anton&Affe. Riktigt romantisk. Blir påmind om gamla tider med gammal kärlek för kanske 4 år sedan.

Sorgligt att säga hejdå till de underbara barnen. Men livet är fullt av hallå och avsked. Den enda man vet stannar för evigt är en själv och det är den mest värdefulla relationen man måste vårda.

:) Menade inte att låta bedrövlig. Man får ju njuta så länge man har de finaste människorna omkring sig, för det finns guldklimpar värda att hålla hårt i!

... jag går och går men kommer aldrig fram.

Jag har antecknat 12 sidor från 13 kapitel i tre olika böcker där det viktigaste, enligt mina ögon, finns med. Olika teorier, modeller och tankar från författarna. Sedan har jag 4 dataskrivna sidor med begrepp som jag ska kunna. Har nästan gjort klart 25 instuderingsfrågor där det var en hel del saker som jag inte antecknat som kom upp. Jag sitter med två böcker, en hel del lösblad och artiklar på word. Det är så mycket att kunna, så begränsat utrymme. Skämt åsido. Jag ska klara att få in allt, jag bara ska det!!

Hur sexig?

Längtar till söndag och få se Blair och Chuck återförenas i empire state building - för det MÅSTE bli så.

Vaddå, jag pluggar visst!

Jag är arg idag. Min ilska går åt två håll och den är inte att leka med för de personerna. Det värsta är att jag inte kan få ut ilskan mot personerna, förstår ni? Jag kan inte skrika, bli arg eller slå någon. För båda skiter i mig, det är det som gör mig arg. Jag blir så jävla arg när människor säger saker till mig som de inte menar, jävla skitsnack med andra ord. Jag blir arg på folk som inte tänker längre än näsan räcker. Åh, jag är så arg, vet inte hur jag ska bli av med denna negativa energi. Jag vill bara skriva ur mig allting på bloggen, men det är högst olämpligt. Jag blir så arg när människor behandlar mig illa.

Sen är jag negativ för en del andra orsaker. Jag ska plugga nu och försöka kanalisera min ilska där, genom att kicka ass på instuderingsfrågorna. Det som gör mig glad är helgen som väntar med mina fiina vänner ♥

Idag var det avslutningsfest för tisdagsgruppen. Det blev diplomutdelning, fotograferingar, farväl och fina övningar. En övning gick ut på att en förälder, som i detta fallet blev mammor, skulle rita av sitt barns hand (det var de barn som varit med i barngruppen, inte de som varit med oss i syskongruppen. Kan tilläggas att de är tonåringar). Sedan skulle mammorna skriva en fin egenskap om sitt barn på varje finger på pappret. Det var fint sen när mamman skulle läsa upp vad hon skrivit om sitt barn.

Efter det blev det mat i stora lass, det var nämligen knytkalas. Tyvärr kunde jag inte äta så mycket då det var kött i allt utom risrätterna och inom den arabiska kulturen tar man mycket med händerna så de drog i kycklingen och sen drog de i brödet, de blandade skedar hur som helst så jag åt inte mycket. Men sen var där dessertbord också med massor av bakelser, hemmagjord baklava, kakor och en underbart god chokladkaka som var som en kladdkaka men med mycket mer smak. Som vanligt äter jag hellre kakor och dessert. Det bor en fet liten unge i mig. Ni vet han från Kalle och chokladfabriken?


Det blev massa kramar också. Kommer sakna dessa fina underbara barn.

Jag har velat köpa Bruno Bananis "magic woman" sen jag fick den som testparfym. Jag kollade runt lite på den sajten där jag tidigare beställt parfymer, ringde till Kicks och googlade sedan. Jag kom in på Lyko, där jag beställt någon gång innan och det som är bra med hemsidorna är att de oftast har lite extrapriser så nu fick jag 30 ml av parfymen för 189 kronor. På Kicks kostade lika mycket 100 kronor mer.

När det gäller parfym så tar jag mig gärna tiden att leta efter det billigaste då det är så dyrt.


Jag ska lukta gott i sommar!!

Man får utstå många frestelser när man har lite tid. Jag menar, det dyker upp saker som man mycket hellre vill göra än att plugga/praktisera/jobba. Igår var en stor frestelse att Madu skulle stanna kvar i solskenet i stan och shoppa. Åh vad jag ville stanna med henne, ta en fika i solen och bara njuta. Men nej, jag tog tåget hem för en dags plugg. Igårkväll frågade Mia mig om jag ville hänga på till Ullared på torsdag. Gud vad roligt, roadtrip! OM jag vill! Men sista dagen på praktiken och måste avsluta mina arbetsuppgifter.

På tal om frestelse så sitter jag här vid köksbordet och dricker ett stort glas smoothie gjord på vaniljyoughurt, hallon, banan och en skvätt juice. Ljuvligt är bara förnamnet. Nu blir det plugg tills praktiken börjar!

Nu har rapsen börjat blomma, kliar i fingrarna efter att gå ut och fota! Jag bor ett stenkast ifrån ett rapsfält och jag ser även det gula skenet från min balkong. Jag visste faktiskt inte att de hade börjat blomma, utan såg det i bussen hem i fredags. Hur kunde jag missa detta ljuvliga underverk?


Bild tagen med mobilen förra året.

Jag är så stolt över mig själv idag! Jag var hos tandläkaren innan, åh gud vad snäll hon är! Hon berättar verkligen allt hon gör och får mig att slappna av riktigt och pratar om olika saker. Jag hade jättefina tänder, bara pyttelite tandsten men tyvärr hade en lagning gått isönder. Det var en gammal en, med ett material som inte är så bra, så jag fick laga det direkt. Om det varit förr hade jag blivit vettskrämd men jag tog mig igenom det och med endast min egen hand att hålla och krama i så fick jag borrat i munnen och en ny fyllning. Som tur var behövdes inte bedövning, klarar inte av den sprutan!

Jag hann även med en snabbdate med söta Madu, bestående av en promenad in till stan, innan jag tog tåget mot Lund och hemåt. Nu ska jag bara vara duktig och plugga också, sen kan jag vara ännu mer stolt!

Idag var det inte så värst fint väder, men jag och föräldrarna tog oss en runda i bilen för att kika på platser som vi tänkt ut för grillning och lekar nästa helg när vi ska ha en dag för mormor. Fanns en jättebra plats, men tänker inte namnge den, vill inte ha för mycket folk där, så den är hemligstämplad tills vidare;)

Har blivit en del pluggande och alfapet idag. Imorgon väntar tandläkaren innan jag åker hem. Som jag sagt innan så är jag fortfarande skriven här i Kristianstad därför att jag är rädd att få min skräck tillbaka om jag byter tandläkare. Jag är en aning skrajj inför imorgon också faktiskt, men inte på långa vägar så nervös som jag var förr!! Ska bli skönt att få det överstökat. Tänkte hoppa skolan imorgon också, blir för mycket med allt plugg annars. Så jag ska ta tåget hem och plugga eftermiddagen/kvällen.

Vi hörs, tänk på mig imorgon när jag är hos tandläkaren!!

Blått blood? Vem? Vaddå är hon kunglig eller? Jag hör det tisslas och tasslas om mig. Folk vänder sig om och tar foton i smyg. Eller kanske inte. Men jag är minnsann o dá kunglig ska ni veta! Min mormors farfars pappa var Kung Oskar den 2. Det var inte så värst långt bak i släkten, ellerhur?

På så vis borde jag vara släkt med kungahuset, niice! Tydligen var min mormors farfars mamma älskarinna till kungen så det lilla barnet fick lämnas till barnhem och på den vägen gick det. Men tänk om Oskar hade gift sig med min mormors farfars mamma? Då hade ju aldrig mormor funnits och inte heller jag. Vilken jädra tur att han bara ville ha en älskarinna och inget mer! Om han nu var otrogen så är jag otroligt glad för det. Så alla som tycker jag är lite prinsesslik har inte helt fel :)


Kung Oskar II - min mormors farfars far.

Självklart ska jag hylla vädret denna lördag - underbart. Var i stan iförmiddags och tog en fika med Sofie, mycket trevligt! Det var lite regnigt och grått då, sen när jag kom hem och hade gått en runda i skogen med mamma så började solen steka mer och mer. Vi spelade alfapet, solade och spelade dart, hela familjen. Det är nog 22 grader ute eller något. Men nu var jag tvungen att gå in, kändes som jag blev lite stekt, har förhoppningsvis fått lite färg i alla fall!

Förresten så är jag så glad att jag vågade ta steget och fråga min kollega om vi skulle ses igår, för fy tusan vilken trevlig fika vi hade. För det första så visade hon mig underbart gott kaffe på ölcaféet vid Möllan (man fick det i en kanna) och sen var hon sjukt trevlig. Jag fick mycket info om jobbet och personalen och allt så nu känns det som att den mesta nervositeten är eliminerad. Hur härligt som helst!

Nu blir det snart grilla och sen träffa Madu! Ha det underbart alla.

Lots of love.

Sitter här och dricker nyponsoppa och äter knäckebröd, underbar kombination! En helt fantastisk helg väntar. Först en fika med en framtida kollega på Cuba café (vi ska inte fika på cuba men vi ska jobba där), så ska få lite mer info om jobbet. Sen hem med buss nr 1 till min kära familj!! Ska bli helt underbart att komma hem. Två efterlängtade träffar med gamla vänner väntar och sen kommer Madushaa min :D Imorgonkväll ska jag träffa henne och det kommer bli en massa skratt och snack så öronen blöder :p

Hon flyttar alltså till Kristianstad imorgon! Detta kommer bli en underbar helg.

Tänkte visa hur vägen till busshållplatsen ser ut :)









Jag älskar verkligen området där jag bor för det är så grönt och färgglatt och fint :)

Jag försov mig visst lite, men var i Värnhem klockan åtta, jajamensan! Jag skulle lyssna på centrumet för krigs- och tortyrskador i Malmö, vilket var väldigt intressant. Måste vara ett väldigt hemskt jobb, men samtidigt ett jobb där man verkligen gör nytta. Det blev thaimat i solen innan vi begav oss tillbaka mot BIV-lokalerna. Det var cirka 20-22 grader i Malmö idag - göttans!! Sjukt härligt!

I eftermiddags var det utelek med barnen, söta barnen. En kille där är så sjukt söt och han är otroligt smart, han kan väl vara omkring 12 år kanske. Han kommer bli en läckerbit om några år! Det var en väldigt trevlig eftermiddag och jag och min kollega kommer bättre och bättre överrens. Men vi slutar nästa vecka så det är så dags nu kanske man kan tänka! Ni vet den där mannen som alla stör sig på? Han som lär ut schack? Han började komma med sina konstiga argument och åsikter idag med men idag så diskuterade jag emot honom, väldigt sakligt och lugnt. Han drog upp hur mycket erfarenhet han har av barn, kanske för att påpeka min unga ålder, men jag diskuterade väldigt moget och sakligt, stolt över mig själv :) Två av volontärerna sa sen efteråt att "wow, du var riktigt proffsig, jag skulle blivit arg bara, men du var bara lugn och rakt på sak". Yeaajj på mig!

I övrigt så känner jag verkligen det som att min handledare och den andra praktikanten verkligen inte tycker om mig. Jag märker att de har lite trist attityd, som att de inte är intresserade av att prata med mig, så jag är ganska tyst när jag är med dem. Praktikanten ignorerar ofta det jag säger och när jag skämtar så skrattar hon inte ens, medan hon skrattar jättepåklistrat när till exempel volontärerna kommer. Jag gillar inte henne heller, tycker hon beter sig som en tråkigt och stel 40-åring, fast hon bara är 20, men inte fan behandlar jag henne illa för det. Det handlar om att bete sig moget.

Idag gjordes det en ny tipsrunda, som var betydligt lättare och denna gruppen verkade klara frågorna ganska bra. Det roliga är att den var utformad för 6-7 åringar (som är majoritet), sen har vi en tolvåring och en kille på 23 och de gick den också. Känns ju fair-play, vilka tror ni vann? Lite kul att 23-åringen inte känner sig tillräckligt ödmjuk för att inte vara med och tävla. Jaja, klockan är mycket och jag känner irritationen växa här i fingrarna. Har är väl inte min favorit direkt, kan jag konstatera. Tyvärr började det regna så vi fick äta inne istället för picknick. Ikväll har jag gjort en massa saker sen jag kom hem, bland annat pluggat en lång stund, haft en liten skönhetskur, städat buren, torkat golven och lagt in tvätten i lådorna.

Nu är klockan halv tolv och jag är inte ett dugg trött. Imorgon ska jag vara i Värnhem klockan åtta på morgonen. Hur ska detta gå?

Jag tror själv att det kan finnas en ganska stor skillnad mellan vad personer som läser min blogg har för uppfattning om mig och människor jag träffar endast "in real life" så att säga. Även om jag är en väldigt snackig person, så är jag ändå ganska blyg mot nya personer och jag är väl inte den som bara skriker ut mina åsikter hur som helst om jag inte har någon anledning till det, inte som här i bloggen där jag säger det som faller mig in, inom rimliga gränser. I alla fall, det verkar som att jag framstår som en väldigt söt person. Med söt menar jag då i detta fall, gullig och oskyldig och det kan kanske bero på att jag dels ser yngre ut än jag är och dels att jag har en väldigt söt, tjejig och mjuk stil.

I alla fall var det roliga jag skulle berätta att när jag snackade häromdagen på BIV så sa jag "fan" i meningen och Erica, min kollega bara tittade och sa "svär du!?". Jag svarade att äh, så länge inga barn hör så. Det var då hon sa "Jaa men jag trodde inte DU svor".

Det komiska är att jag har fått denna reaktion innan också. Det var i början av mina högskolestudier och en tjej i klassen, som var något år äldre sa "Det är roligt, Sofie, för du ser så söt och gullig ut och så svär du så mycket!". Guud vad roligt. Jag svär otroligt mycket. Det har jag alltid gjort, sen jag var en liten skitunge. Då snackar jag 3-4 år, redan då var jag igång med svordomarna. Stackars mamma, kunde inte hindra mig.

Jag menar, det är väl inte något man blir chockad över i normala fall? - Någon som svär? Jag har även hört en kille som jag kände som sa att han inte kunde tänka sig mig i.. hur ska man uttrycka detta blogg-vänligt.. Mer intima stunder, då förstår ni?

Jag måste fan framstå så söt och gullig att man tror att jag är så oskyldig att jag varken svär eller kan ha ett ordentligt intimliv.


Jag är väl snäll och ganska gullig också, men så oskyldig är jag inte, som folk verkar tro! :)

Inatt drömde jag om en massa ormar. Jag har aldrig drömt om det innan. Jag såg både små i gräset och sen fanns det en bro som jag skulle gå över där det var fullt av stora ormar som liksom ställde sig upp som kobror. Jag slog på internet vad det betyder att drömma om ormar och hittade denna förklaring:

Det anses sedan gammalt att det betyder otur att drömma om ormar. Se upp för elaka personer.

Jag tänker att de var på en bro. Att drömma om en bro betyder lycka av något slag. Bron är ett säkert sätt att ta sig över farliga saker.

En flod däremot, som ju var under bron, betyder att jag kommer att ha tur i kärlek. Att den flöt lugnt betyder att mina kärlekstvivel är obefogade.

Så hur kan man sammankoppla detta?? Det finns en väg till lycka i mitt liv som jag ser, men den kantas av elaka människor som jag ska se upp för, jag kan få otur genom dessa. Så om jag går över bron så är jag lycklig men får ändå otur för jag möter elaka människor, men om jag hoppar i ån istället för att gå över bron så får jag tur i kärlek och jag behöver inte känna kärlekstvivel.

Ja, du, detta kan tolkas som att vara exakt så som mitt liv ser ut just nu. Sen drömde jag även att jag blev förförd av Kenzas pojkvän. Varför vet jag inte, har aldrig direkt tänkt att han är snygg eller något. Kanske för att jag tänkte igår att Kenza har sådan tur i livet, kanske därför min hjärna ville säga att jag ska få det som hon. Eller att min hjärna tyckte synd om mig så hon gav mig lite av Kenzas liv :p

Jag tog många fina bilder idag som jag tyvärr inte kan skylta med i bloggen eftersom det ändå är andras barn. Jag gjorde först en tipspromenad som tyvärr var alldeles för svår för dem. Sedan picknickade vi i gräset precis utanför BIV, jättefin gräsplätt där med höga träd och fina färger. Satt där och hade det skönt, lekte med en boll och en tjej gjorde en vacker krans av några fina bladgrenar av något slag. Det är verkligen som att tiden är en helt annan när jag är med barnen. Jag glömmer allt, det finns bara "här och nu".

Stunden med Madde&Malin var jättehärlig, men som alltid så går tiden alldeles för snabbt, hinner aldrig riktigt umgås. Vad ska man mer säg. Jag lyssnar på kärleksballader och känner mig ganska deppig.

Imorgon är det upp tidigt för plugg och sen praktik och hela faderullan.

Detta ska jag göra inom två veckor. Jag känner det som att jag står i en stor hög av saker att göra. Upp över öronen helt enkelt. Nu ska jag snart iväg till praktiken, hittills idag har jag hunnit tvätta (förhoppningsvis har det hunnit torka), har ringt h&m och fått numret till paketen, har hunnit plugga en halv artikel.

Ska bli skönt att vara med ungarna sen och ha picknick och kul saker ute i det fina vädret, för det är väl fint väder? I sure hope so.

Efter praktiken ska jag möta upp min girls och vi ska äta pizza och snacka en massa skit. De hade spontanbeställt en resa på söndag så det måste jag höra allt om, de tosingarna!


Jag&brorsan på picknick på morsdag förra året.

Ett fritt val är det vi i Sverige är vana vid. Vi får bestämma vad vi ska jobba med, om vi vill flytta, vem vi dejtar (till en viss gräns) osv. Det finns personer som inte får flytta hemifrån förrän de gifter sig, vars föräldrar klagar högt om de vill flytta. Och om de flyttar måste de bo på gångavstånd. Att bestämma vem vi ska gifta oss med kan tyckas vara det mest grundläggande och viktigaste valet vi har. Inte ens det har vissa. Det finns föräldrar som bestämmer vem deras barn bör dela sitt liv med.

Om föräldrarna inte bestämmer det så måste det i alla fall vara en person inom en viss kategori av människor som de inte ens får lära känna. Ja men hon är vacker och har en bra familj kan vara något de kan säga. Som att man blir lycklig av ett utseende. Jag blir så trött på människor som kan vilja styra sina barn till den gränsen att de till och med ska avgöra vem personen i fråga ska dela sitt liv med. Vad fan är det för äktenskap om man inte får lära känna personen? Det är som att sätta hela sitt liv i ett lotteri med 50/50 chans att det ska bli ett kärlekslöst och olyckligt liv med en low-life-idiot. Men det värsta av allt är när en förälder kan rättfärdiga det genom att säga att de vill det bästa för deras barn. Då kan man bara titta på dem och tänka vad är det för människa jag talar med? Då tappar jag all respekt för någon.

Att älska sina barn ska innebär att göra allt för dem, att älska de villkorslöst och vilja se de lyckliga. Eller har jag missförstått den där obeskrivliga kärleken alla föräldrar talar om?? Jag förstår inte hjärnan bakom föräldrar som kan säga att deras barn måste gifta sig med någon de inte känner. Föräldrar som inte låter sina barn styra sina egna liv.

Jag såg en bröllopsbild på en gammal bekant tjejkompis. Jag fylldes bara med olust, obehag, misströstan. Om hon nu valde honom själv är det ju bra för henne, men jag fylls ändå av de känslorna för alla är så glada och tycker allting är frid och fröjd sålänge killen/tjejen är av den rätta kategorin. De bryr sig inte om personen på insidan, sålänge den är "rätt". Jag mår illa. Jag mår illa av hela karusellen, av det falska skådespelet och den så omoderna synen på äktenskap som en affärsuppgörelse, på en fru som en importvara.

Om vissa tycker att det är bättre att gifta sig med en okänd jävel, visst gå och gift er, vad bryr jag mig. Men föräldrar som tvingar sina barn till den traditionen fast de inte tror på det, gör mig så jävla ilamående och arg.

Ni är de lägsta av människor, jag spottar på er.

Dagens klant var att jag raderade min inkorg med sms och insåg sedan att ju skulle hämta ut ett paket från h&m. Nej, inte gick det att hämta utan det där numret som jag fick på sms. Så nu måste jag ringa till posten och hoppas att de kan hjälpa mig.

Man märker att man har marsvin i huset när...


... man hittar ett höstrå inbakad i kakan!

Jag började dagen med en smoothie och ett samtal till Madu. Energi för kroppen och sedan för själen. Bara tanken på allt roligt vi kommer att göra när hon flyttar hit gör mig glad och positiv. Just nu försöker jag plugga och lyssnar på Beyonce, hennes låtar är fantastiska.


Bild från albumet "I am Sasha Fierce".

Det är konstigt egentligen. Vissa kvinnor är så otroligt vackra, jag fascineras av deras skönhet. Som Beyonce, Leighton Meester, Kate Hudson med flera med flera. Det är som att titta på en tavla eller ett naturfoto och bara fascineras av det vackra i det. Jag har aldrig tittat på en kille och fascinerats, men ändå är det dem jag faller för. Jag kan tycka att en kille är väldigt snygg och charmig och det kan få mig att falla och pirras i hela kroppen. Men jag har aldrig sett någon som varit så vacker att jag blivit mållös, så som jag sett kvinnor vara. Det finns en slags elegans, ett lugn och en skönhet hos kvinnor som jag tror att bara kvinnor kan besitta. Kanske tur det. Tänk så hade killar varit så vackra som kvinnor, då hade man ju blivit kär ständigt. Då hade man ju varit lika lättmanipulerad och vimsig som killar :p

En sak fick mig att skratta rätt ut. Då inser ni att det är kul va? Hoppas ni tycker det är kul. Gå in på denna blogg:
Anagina

titta sedan på den videon som jag gjort en röd pil till:



Himla kul blogg med många roliga videos!!

Allt suger just nu. Det går inte att linda i det i vackra ramsor eller grammatiskt vällåtande ord, det är bara så - det suger. Allt hopp är borta. Och jag känner mig som att jag är ihålig. tom. trött. utpumpad på ett konstigt sätt. kanske det var hoppet som fyllde mig som nu är borta och alla känslor som jag byggt upp inom mig forsade ut i hög fart. som tur var hade jag den bästa trösten. detta är väl en bra början kanske, tom som en öppnad nöt. nu fylls jag förhoppningsvis av bra saker och inte massa skit som ensamhet, sorg, deppighet, hopplöshet. sådana känslor är väldigt lätta att stoppa in. jag vet inte, får ta en dag i taget så ska det nog gå bra.

vad jobbigt det blev nu.

Såhär ser min balkong ut nu :)

Imorse skulle jag ta en sak i skafferiet och tar ut havregrynspaketet... *pfuuuuff* eller något liknande ljud, säger det och exakt alla gryn ligger nedanför mig samt över mina fötter. Tydligen var paketet upp och ner.. Jag står förbluffad ett tag. Sen tänker jag att jag måste visa detta för er!



Var tvungen att ta fram dammsugaren...




Och nu när jag skulle sätta in mitt lilla sockerkar i skåpet så ramlade hälften ut på golvet och hälften på vasken. Dock inte lika farligt som med havren!!

Det har kommit till min kännedom genom bloggar att det varit strålande sommarväder i Stockholm idag. ORÄTTVIST var ordet. Här i Malmö har det varit kallt som oktober och regnat och varit grått och skit. Jag vill också ha sommarväder för fasiken.

Men jag fick ju sommarfint på balkongen, så då kanske man kan räkna det som att jag också fick inviga en sommardag till en viss del? Jag är girig.

Idag var mamma&pappa och mormor&morfar här. De skulle hjälpa mig att sätta upp gardiner på balkongen och dra nu inte förhastade slutsatser och tänk att jag inte kan göra det själv, det var nämligen så att det inte fanns någon stång uppsatt eller "grejjer" att fästa stången med, så allt behövdes fixas och det gjorde min kära morfar. Vi fick ta en liten ride till Hornbach, vilket alltid tar sin lilla tid då det är hyllor i långa rader med typ hundra olika rubriker och skyltar. Jag fick även en storhandling av mamma, min kära! Nu har jag ett välfyllt kylskåp och skafferi. Jag kunde inte undgå att se väldigt snygga bikinis i intersport (eller team sportia) när jag gick förbi. Blev sugen på att köpa, men jag har redan minst två snygga och hur ofta använder man dem? Nej, Sofie, det blir ingen ny bikini detta året!!

Det var väldigt trevligt att ha familjen här. Inte minst så åt vi mycket. Vi drack först kaffe med kanelbulle, sedan åt vi en sen lunch med mackor och sen gjorde vi rabarberpaj med, ändå var jag hungrig vid fem! Men jag tror det är för att mina hormoner löper amok just nu, redo att komma ut från kroppen inom en väldigt snar framtid! Nu är klockan åtta och jag är så sjukt jävla rastlös. Varför blir jag alltid det vid denna tid? För en timme sen var jag ju trött?

Ni får se min vårfina balkong imorgon, den är supertjusig!!

Nu alla icke-Malmöbor så ska jag berätta något väsentligt om att bo i Malmö. Det blåser ständigt. Det blir inget riktigt vårväder här, för även de dagar då solen skiner så blåser det, så det blir kofta och höghalsat som gäller. Jeansjackan undrar jag när jag ska kunna använda, det är alltid för kyligt för den. Det har blivit till ett normalt stadie här - går man ut så blåser det. Att säga att det är blåsigt ute är nästintill som att säga att det är moln på himlen. Vindstilla är liksom ett udda naturfenomen här. "wow, är det vindstilla ute!?".

Och paraply har jag funderat på varför vi Malmöbor ens har? När det regnar så blåser det i 80% av fallen och då kan man inte använda paraply utan att det vänder sig ut och in, håret blåser framför ansiktet och man är en aning blind och våt samtidigt som man försöker rätta till paraplyet i vinden.

 

Hade tänkt ta jeansjacka men ändrade mig.



Innan jag skulle åka så träffade jag en kvinna vid tågstationen som började prata med mig och vi pratade hela vägen till Malmö c. Det har faktiskt hänt några gånger nu, är det Arlövsfolk som är trevligare än andra? Himla trevligt, vi snackade om teknologi.

Innan filmen tryckte jag i mig lite mat och vi handlade godis och snackade massa skit. Filmen var helt okej, den lyftes av Blake Lively (Serena från Gossip girl) och snyggingen Keanu Reves. Har aldrig lagt märke till att han är så läcker. Efter filmen, som faktiskt bara varade i cirka en och en halv timme (wow, äntligen en lagom lång film) tog vi en lång promenad runt slottsparken, biblioteket och till centralen. Det var supertrevligt att täffa Linn och snacka massa skit. Även skönt att ta en promenad så jag fick ur mig all energi som brukar infinna sig på kvällen!

Det var underbart att fika med Malin&Madde igår. De sa saker som som jag funderar över. De sa att jag faktiskt hittade min själsfrände. och att det inte är så lätt att hitta en lika "passande" kille igen. Jag menar, visst kan det vara lätt för mig att hitta en annan kille och bli kär och allt detta... och vissa egenskaper är det väl relativt lätt att hitta också, typ humor, ödmjukhet och genuin vänlighet. Men alla dessa små saker som jag och Dilshad delade och allt vi hade gemensamt. Att vi vill samma saker i livet, tycker om att göra samma saker och nästan alltid känner för samma saker. Det krävs inte mycket kompromisser i vårt förhållande. Vi prioriterar och värdesätter samma saker. Ja, ni vet de här små sakerna som gör att man vet att det är den rätte. Hur lätt är det att få allt att klaffa igen? Många förhållande jag ser är fulla av kompromisser. För man kan inte be om för mycket, right? Men om man får för mycket då? Om man får det där som man aldrig hade bett om för att man inte vill vara kräsen, hur lätt eller rätt är det då att man ska lämna det....

Jag antar att jag fortfarande har hopp. Och jag kommer att hoppas lite till...

Detta skulle då föreställa en pluggdag. Det gick väl bra mellan elva och halv ett ungefär. Sen ringde en klasskompis och snackade i 40 minuter, sen skulle jag äta.. Sen fastnade jag vid datorn. Nu har jag en timme kvar tills jag ska börja göra mig snygg inför en kväll med Linnsi. Jag får väl se till att plugga nu!

Ikväll blir det bio, Pippa Lees hemliga liv. Kollade förresten på Bella och Tyra show där Kissie var med, åh gud vad roligt. Jag blev nervös här hemma av att bara titta på det, jag kände stämningen genom rutan. Otroligt roligt. Bella och Tyra är för góa och snygga som bara den.



Snyggingar!

Idag har jag gjort några roliga saker...

- Fikat med Malin&Madde - mina saknade flicks
- Beställt redskap att göra fina armband med från Pärlgrossisten
- Städat fint i lägenheten
- Gjort min goda soppa som blev lika gottig som alltid
- Gjort två pärlplattor i brist på annat - en fjäril och en med en glass på. Somrigt och fint tyckte jag.

Nu är klockan åtta och jag är sjukt rastlös. Kreativ så det spritter i kroppen. Men vet inte vad jag ska göra.

Nu har jag druckit havremjölk i cirka 3-4 veckor och det är otroligt gott! Det första glaset tyckte jag smakade havre utav bara den, men nu när munnen vant sig så tycker jag att det är som mjölk med havresmak. Jag har alltid gillat havre, så kan vara därför jag tycker det är underbart gott.

Var inne på ett forum där någon skrev något i stil med "ni försvarar verkligen komjölken med näbbar och klor, men det är bara för att svenskar är så ingrodda i mejeriprodukter". Ja, för det är väl så. Inte många som vill förändras. Aldrig fel att testa nytt, tycker jag. Havremjölken är laktosfri, kolesterolfri, kalciumberikad, vilket innebär att det är lika mycket kalcium som det är i komjölk. Men korna lever faktiskt ett stressigt liv om ni tänker på hur mycket mjölk vi svenskar dricker, det är inte klokt. Kalven dras ifrån mamman redan direkt efter födseln, eller dagen efter, för att människan ska få mjölken, det är bara dumt. Och kon hålls gravid hela tiden, tills hon inte längre kan bli gravid och då slaktas hon och säljs som nötkött. Honkalvarna föds upp till mjölkkor, medan hankalvarna i många fall slaktas direkt för att bli kalvkött. Jag förstår inte hur någon kan äta bebisar. Men med tanke på hur djuren mår i köttindustrin idag är det ingen dans på rosor, så kanske lika bra att döda de direkt istället för att mata dem så de knappt kan stå, låta de vara så tajt att de knappt kan röra sig, aldrig se dagsljuset. Nej, kanske mer humant att äta bebisarna. Människor behöver inte mjölk, vi behöver kalcium, men det kan man hitta i kalciumberikad juice eller havremjölk, sojamjölk, rismjölk med mera.

Jag vill att vi ska sluta göra som vi alltid gjort och börja göra det etiskt korrekta. Det är inte bara bäst för djuren, det är bäst för miljön och även för människan, då den vegetariska och veganska kosten i stort sett är kolesterolfri och gör att vi inte drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Man kan åtminstone testa vegetariskt, sojakött eller liknande, innan man dömmer ut det totalt.

Tack så jättemycket för kommentarerna, tack för ni delade med er, detta är till er...

Jag har kanske verkat stark.. kall.. opåverkad. Men det är så jag är, det är mitt försvar. Jag orkar inte med de jobbiga känslorna. När det är små saker kan jag verka svag, känslig, gråta, bli arg. Men när det är sånt som verkligen gör ont.. då stoppar jag känslorna så fort jag fått ut det där överväldigande. Jag häller ut vattnet som gör att bringaren rinner över, så att säga. Sen lägger jag locket på. Orkar inte ta itu med allt som finns kvar. Jag tänker inte på det, tänker kanske ytligt på det, men inte på de där känslorna som gör ont... Jag har levt som vanligt, som att inget har hänt. Men idag. När jag såg på Lejonkungen med barnen och det kom till stunden då Nala och Simba blir kära och de sjunger sången "känn en doft av kärleken". Det, av allt. Och nu. Ikväll. Saknad.. kämpar med att hålla mig från att låta känslorna komma fram. Jag vill inte, orkar inte med dem. Så jag är inte kall, det är bara så jag fungerar. Omedvetet så stänger jag av. Det är inte förrän idag jag har behövt kämpa att hålla de borta, det gör mitt undre så bra så. Jag vill bara ha allt det jag hade innan. Och mer.

Saknaden... och det hjälper inte om ni säger att jag ska låta det komma fram, för jag tror inte att det blir bättre. Bara ignorera tills det värsta är över.




Jag är inte rädd för att vara ensam. Men jag vill inte vara det.

När jag hoppade av hissen nyss mötte jag min granne som jag nästan aldrig möter. Hon är ganska gammal, skulle tippa på 80-90. Så säger hon "du får komma in någon dag om du har tråkigt.. för jag har nästan alltid tråkigt".

Så kan man bara inte göra mot mig. Nu tycker jag ju så synd om henne så jag kommer antagligen flytta in. Jag måste gå in där innan söndag, om hon nu bjudit in mig så banemej att jag ska dit. Jag har aldrig umgåtts med någon i den åldern förut. Men jag tänker att de brukar kunna snacka på :)

Nej jag referar inte alls till "im not a girl, not yet a woman", utan jag pratar om hur det är att arbeta med barn! Idag gick vi till folkets park med 9 glada ungar och tre glada volontärer! Vi lekte, klättrade, gungade. Eller ja, inte jag direkt. Men man får chansen att vara barnslig och hålla på och snacka en massa struntprat "bara för att", så som man kan göra med ungar. Samtidigt får man chansen att verkligen testa på hur det är att ha ansvar för barn. Barnen ropade på mig hela tiden "sofie kolla", "sofie, hjääälp mig" (när de klättrat för högt i klätterställningen). Och ibland behövde de inte ens hjälp, men ville kanske bara att jag skulle komma. Barnen är verkligen góa och visar uppskattning och att de gillar mig och jag älskar de alla!

Det är härligt att få ta lite ansvar tycker jag, bra att öva inför framtiden. Jag vill arbeta med barn är jag ganska säker på, det känns som att det passar mig och det gör mig lycklig. Idag sa min kollega "vad du ser glad ut?" och det var för att jag nyss hade varit och hälsat på de första barnen som kom. Då var det ett tecken på att jag verkligen blir glad av dem små liven.

Underbart. Jag mår så bra av dem. Nu ska jag äta falafel här hemma och titta på Ugly Betty!

Jag såg nyss Miley Cyrus nya video. Tjejen är född 1992. Hon fyller alltså 18 i höst. Och hennes video är väldigt sexig. Hon har typ på sig en baddräkt och vid ett tillfälle ligger hon och blir filmad när hon har tajt baddräkt med push-up. Jag kan inte förstå varför man ska framställa en 17-åring som sexobjekt? Jag tycker det hela är lite äckligt. Varför måste allt vara sexigt? Det finns snyggt utan sexigt.

Gjorde en fin pärlplatta igår!





Lite kul grytunderlägg.

Ikväll redovisade jag och Susanne om vårt kapitel "culture - a perceptual approach". Vi ska i små grupper redovisa olika kapitel i två engelska böcker, jäkligt skönt att slippa plöja igenom de två också! Har tillräckligt med de svenska böckerna. Vårt kapitel handlade, för att förenkla det, om att vår världsuppfattning och uppfattning om omvärlden är väldigt individuell, det finns inte två individer som kan se på världen på exakt likadant sätt. Om man tittar på en bild eller händelse så ser vi alla olika saker. Däremot kan vi se den liknande en annan person och vi bildar identitetsgrupper med människor som vi har liknande perception (världsuppfattning) som. Ex vänskapskrets, arbetslag, skolkamrater osv. Författaren ville framhäva att det är i dessa grupper som kultur bildas, att varje identitetsgrupp har en egen kultur - det vill säga vissa värderingar, normer och beteende som accepteras inom gruppen. Han menade att kultur inte kan avgränsas till länder eller "folkgrupper" utan att det sker i de grupper man själv valt.

Jag kan förstå om det kanske är grekiska för er, men det är sånthär jag läser och jag tycker det är superintressant, vilket innebär att jag kan plåga er med det fritt på min blogg =) Jag håller verkligen med författaren, detta är en analys och teori jag länge saknat. Jag anser inte att man kan tala om kultur som något gemensamt för ett helt land, det är ganska svårt och skapar stereotyper.

Men i alla fall, vår redovisning var väldigt tydlig och konkret och det var 5-6 klasskamrater som kom fram efteråt och berömde oss, vilket inte är så vanligt! Även läraren sa att det var jättebra. Jag behöver verkligen självförtroende när det gäller redovisningar eftersom jag avskyr att tala inför en grupp av människor. Det känns bättre för varje gång när man känner att man är bra på det!

Så, nu lyckades jag med en profilbild, tror jag. Vad tycks?



Har även en ny ringsignal - när Heath Ledger sjunger "cant take my eyes of you"



De första 19 sekunderna har jag som ringsignal. Älskar Heath.

Idag är det otroligt fint väder här. Skulle gå ut med soporna och frös inte i min tröja på bilden. Woow. Jag är i övrigt seg och trött, bara för jag brytit mönstret att gå upp tidigt. Annars en aning förvirrad, men det skjuter jag bort. Jag bara är, så ramlar allt på plats.

Tänkte ta en fin bild på mig till profilen i facebook men det går väl sådär.

Jag vill bara berätta att Dilshads vänner verkligen har ställt upp nu, med tanke på mitt inlägg där jag var arg på dem. Alla hans vänner har verkligen hört av sig varje dag, ibland flera gånger per dag och bjudit med honom ut och göra grejjer och velat snacka. Han har nästan inte haft tid för alla. Så även hans vänner är fantastiska, det var bara den första kvällen när några av dem inte ställde upp med sovplats som jag tyckte att det var dålig stil för jag tyckte ju synd om honom. Men för att ni ska veta, så är hans vänner helt fantastiska och jag är verkligen glad för hans skull att ha sådana vänner. De får mig verkligen att inse att vänskap är något stort och får mig att kunna släppa honom lättare, veta att han är i bra och omtänksamma händer.

Även mina vänner har varit jättebra, men jag har inte berättat för riktigt alla, orkar inte med sympati och frågor än.


Jag har i alla fall insett vad vänner verkligen betyder och hur fint det är med vänskap ♥

♥ Madu flyttar hit om 2-3 veckor!
♥ Att vara ledig hela nästa långhelg
♥ Att träffa barnen på BIS
♥ När vi ska fira mammas dag med överraskningen
♥ När man kan börja använda kjol och sandaler
♥ Att hänga upp mina gardiner på balkongen
♥ Att träffa de söta pomeranianshundarna med Mia
♥ Att se Shrek 4
♥ När jag och mamma ska till center syd
♥ Nästa gång jag ska träna



♥ Besöka den nya glassbaren Is´a´bella
♥ Åka till Stenshuvud och ha picknick
♥ Ha en tjejträff med brudarna från BIS
♥ Resa utomlands i sommar
♥ lära mig göra hemsidor
♥ biskvier och vackra cupcakes
♥ lära mig gå i klackar!
♥ bli aktiv inom Djurens rätt
♥ köpa ett större möblemang till balkongen
♥ vinna/få en ny tv för jag är för snål för att köpa en!!

Har ni sett så fin google är idag?


Det är ju verkligen en underbar uppfinning. Som en grupp heter på facebook - it´s the brain I´ve never had.

Lär känna mig genom mina räkningar!



♦ El från e-on
♦ Bredband från telenor
♦ Världsnaturfonden
♦ Djurens rätt
♦ Tandläkaren
♦ Fitness 24-7

Jag tycker det är viktigt att skänka pengar till något man bryr sig om, för alla kan skänka något, om ens en liten summa. Och alla har något man bryr sig om, förhoppningsvis.

Igår hade jag så mycket energi att jag inte kunde somna förrän nästan halv fyra. Jag spelade massa spel på king.com. Bland annat calorie-king, där man ska akta sig för fallande hamburgare och korvar :p Och sen spelade jag Uno som man blir lätt beroende av. Bli medlemmar där, den sidan är otrolig. Finns kortspel, strategispel, ordspel, actionspel (inte så mycket action men fartfyllda iaf). Alla spel är väldigt färgglada och enkla och går på några minuter att spela.

Om en stund är det loppis som börjar här i området. Har ingen att gå med, men får gå dit själv och mingla med grannarna. Kanske inte, men titta på sakerna åtminstone. Sen ska jag vara med Dilshad. Han har nämligen lånat en lägenhet som han bor i och han kan inte laga mat alls, så jag ska handla med honom idag och laga mat tillsammans. Han har det lite svårt nu så jag vill vara där och hjälpa honom, vi är ju ändå bästa vänner trots att det tyvärr inte höll längre.

Nej, nu ska jag ta på mig någon vinterklädsel, det är ju verkligen kallt ute!

Igår drog jag och Linn på tjejfest hos Mia i Landskrona. Det var väldigt roligt att se hennes hem och träffa hennes djur, speciellt den omtalade hunden Astro. Jättemysig hund! I början pratade de flesta med varandra i grupper bara, blir så när man inte känner varann sen innan, men det var ändå trevligt, Jag, Linn och Vanessa satt och babblade om djur för det mesta. Sen när kvällen blev senare spelade vi med andra ord och då kom alla igång och snackade med varann, mycket trevligt!

Jag tog några få bilder men den bilden jag är med på blev otroligt kass. Vad hände med att jag alltid blev bra på bild?!


Jättegóa tjejer, Nathalie och Jessie och så Mia längst ut som var superfin igår.


Jessie, Linn och en väldigt osmickrande bild på mig.


Ville ta foto på Mia och Astro.. Men Mia och Jessie ser ut att vara inne i ett viktigt samtal!

Tack för ikväll Mia!!

Det var skönt att komma till praktiken idag och leka av mig! Vi skulle ha lekdag, men det var lite hipp som happ med ingen som tog tag i det så jag samlade ihop barnen, gick ner och började introducera leken. Det var bra att jag tog tag i det för så roligt vi hade det! Barnen är för härliga med mycket glädje och personlighet. Vi avslutade med hopprep, alltså ett långt hopprep som de ska hoppa in genom. De var superduktiga. Som tur var vevade jag, har inte hoppat hopprep på minst 12 år!

Förra veckan sa jag ju till er att det finns en man som jag verkligen inte tål som är där på torsdagar. Well, idag fick jag bevis att mina två kollegor inte heller klarar av honom, likaså inte en av volontärerna heller. Den ena kollegan försöker inte dölja det heller utan visar det rätt ut. Beundrar henne verkligen, men är alldeles för feg för att visa sånt. Får nog lite dåligt samvete. Men han skäller på barnen för ingenting. Känner att jag måste ta upp det med min handledare.

I övrigt är jag väldigt arg just nu faktiskt. Arg på vänner som inte ställer upp ett piss. Som tur är, är det inte mina vänner, de är fantastiska. Det är hans vänner som inte ställer upp när de för en enda gångs skull måste. Det är verkligen en krissituation och de ställer inte upp. Det enda de behövde var att erbjuda en sovplats, men inte ens det kunde dem.

Spelar Fia med knuff på internet, skitkul!!



Det är jag som är den snygga indiantjejen!

Såg Bella&Tyra show och har suttit och kollat i mer än en och en halv timme nu. Ångest! Så härliga tjejer! Kommer verkligen fortsätta att titta på det programmet. Jag har alltid haft en annan bild av Blondinbella, men hon är ju bara för härlig, avslappnad och hur snygg som helst.

Love it!

Tack för kommentarerna till förra inlägget. De var väldigt fina.. En var anonym.. Men jag har en känsla att jag vet vem som skrev den..

Idag pluggade jag på förmiddagen och sedan åkte jag till stan och solade och tränade i en och en halv timme. Det var otroligt skönt att träna. Gick 6 kilometer och tränade magmuskler, benmuskler och armar/rygg. Efter träningen träffade jag Linn och tog en lång fika. Kändes skönt att prata. Hon följde med mig hem också och vi tittade lite på tv och fikade innan hon åkte hem vid nio. Vänner betyder verkligen otroligt mycket i en sådanhär situation. Jag är så välsignad som har så otroligt fina vänner som visar att de finns där och som jag verkligen kan ha roligt med. Jag är så lyckligt lottad som har så många vänner som finns där och bryr sig. Och en familj som verkligen bryr sig. Pappa ringde idag och mamma har skickat två stöttande sms, ett imorse och ett godnatt-sms.

Allt kommer fixa sig, jag vet det. Jag tror på ödet. Om ödet vill att vi ska vara tillsammans så kommer vi hamna där igen. Om inte, så kommer allt gå bra ändå.

Hur ska man skriva detta nu då... Jo det är såhär att jag vet att många av mina vänner läser bloggen och dessutom känns det som att ni känner mig väldigt bra, ni lilla skara som läser här. Att berätta jobbiga saker i bloggen är aldrig lätt men något som ibland är ofrånkomligt. För att kunna fortsätta blogga så måste jag berätta.. att jag och Dilshad har gjort slut. Det känns jobbigt att skriva den meningen..

Anledningen att vi gjorde slut är främst på grund av en sak som jag aldrig tagit upp i bloggen och tror inte jag heller kommer att göra det, men det handlar om familjeproblem från hans sida. Om detta hade funkat hade vi kunnat lösa andra olikheter och problem vi har, men vi inser båda att det är lönlöst om något så viktigt som familjen inte är med. Det var i alla fall ett gemensamt beslut och vi avslutade det som vänner. Det är otroligt jobbigt, men det tror jag att ni förstår. Det känns väldigt orättvist, då det är svårt att hitta sin själsfrände och det ska förstöras på grund av andras fördomar och åsikter.

Jag kom i alla fall fram till, genom någon form av uppenbarelse, att det viktigaste är inte att ha en pojkvän som är den perfekta killen för mig.. Det viktigaste för mig är att ha en pojkvän som kan ge mig den tid och uppmärksamhet som jag behöver och som gör mig lycklig och glad. Jag vill ha en framtid att planera och drömma om, en familjerelation, ett förhållande där man verkligen delar sitt liv med den andra och framför allt har mycket tid för varandra att kunna hitta på saker tillsammans. Jag vill kunna vara ensam, men inte tvingas vara det. Jag vill kunna klara allt själv, men inte vara tvungen till det. Och kanske jag inte kommer att hitta någon som har alla kvaliteter som min drömkille ska ha.. Men det är kanske inte heller där lyckan finns.

Obligatorisk matbild. Förutom köttet på bilden här så var allt vegetariskt. Paj, potatiskaka, sallad, vegebiffar - Mycket gott!


ÄLSKAR OST OCH KEX.


Älskade släkten


Icke smickrande foto på mig och mammi


Brorsan bowlar!


Fantastiskt vacker bild

Åhus strand




Mitt gamla sommarjobb - Bistro!


Underbar helg hos familjen, nu är jag hemma i Arlöv igen och ska snart iväg till skolan. Hörs sen!

Vi började med frukost på altanen med presentöppning. Mamma blir ju 50 år idag. Hon fick ett vackert kakfat i glas av mig&brorsan. Den stora surprisen kommer ju senare, som ni kanske vet. Vi fick besök av grannens katt Chivas medan vi åt, åh vad jag älskar honom. Vi har varit som hans andra hem ända sedan han var liten baby. Det roliga är att han går inte ut ur sitt hem förrän våren och sommaren kommer så jag har inte sett honom sedan oktober ungefär. Jag har saknat honom och blev verkligen glad av att se honom!! ♥ Vilken kräsen katt va, inget vått, vindigt eller kyligt till honom minnsan.

Vi spelade spel och åt lite överbliven mat och tårta innan vi åkte iväg och bowlade vid två. Det var riktigt bra banor, men de hjälpte mig inte ta hem segern, tyvärr. Sen skulle vi äta och mamma älskar thaimat, men det är riktigt uselt utbud av restauranger i Kristianstad så det blev en kinarestaurang som hade thaimat men det smakade inte direkt thailändskt utan mer kinesiskt av förklarliga skäl. Jag tog den enda vegetariska rätten - wokade nudlar med grönsaker - vilket nytänk! Ramlade ju helt av stolen när jag såg det! Nej, det var faktiskt gott, godare än jag väntade mig.

Ikväll har vi spelat lite mer alfapet och jag tittade såklart på Gossip girl. Massa bilder kommer imorgon när jag kommer hem till lägenheten!!

Nu när jag besöker Kristianstad känner jag verkligen kärlek

och en "hemmakänsla" över stan.

Det är i denna stad mitt liv blev så otroligt kul och bra i gymnasiet,

jag träffade så många vänner och har haft massor roligt här.

Shoppingdagar, bad på badhuset, firande av födelsedagar,

utekvällar där vi dansat hela natten och en massa fikande på caféerna.

Det bästa med stan är att det är så mysigt, intimt men ändå känns det

inte litet. Nattklubbarna är riktigt bra och shoppingen är riktigt bra den med.

Många brukar tycka att Kristianstad har väldigt mycket affärer för att vara en

så liten stad. Och när man ska shoppa ligger alla affärer

och caféer i samma område, så det blir riktigt mysigt.

Många har frågat mig om min dialekt, sen jag flyttade till Malmö och

de alla säger att det hörs att jag kommer från Kristianstad, det gör mig lite

glad och stolt :) Jag känner mig hemma här och nu har det kommit

en bra anledning att jag kommer vara i stan mer -

min vän Madu ska flytta dit igen om någon månad!!

Som utbildad djurvårdare och före detta arbetare på svenska grisfabriker vill jag ytterligare öka kunskapen om grisens instängda liv.

Där, bakom betongväggarna, finns en verklighet som för de allra flesta av oss är osynlig. De hundratals liv jag dödade och sysslorna jag utförde på grisfabrikerna vill jag nu synliggöra och på detta sätt betala tillbaks för allt lidande och död som mitt arbete bidrog med och som än i dag fortgår.
Arbetsuppgifterna var att se vart min insats gav mesta möjliga vinst till ägaren av fabriken. En grismammas 15 kultingar innehåller individer som är svaga, har medfödda missbildningar, ledinflammationer och diarréer. Mitt ”djuröga” var viktigt för de hundratals liv jag dödade för att se vem det var värt att lägga medicinering på.

De grisbarn som mitt tränade ”djuröga” bedömer som ej värda att lägga resurser på tar jag i deras lena ljusrosa bakben och slår mot betongväggen. De glansiga ögonen trycks ut från det lilla huvudet och rött blod rinner ur barnets mungipa. Avlivningsmetoden utförs tills barnet är två till tre veckor gammalt, då dödas hon istället med bultpistolens skott genom pannbenet. När grisen är tre till fyra månader gammal benämns hon som ”slaktsvin”. Dessa individer lever i kala betongboxar med järnrör upptill. De har nu en vikt på 80 kg och är instängda med nio artfränder i varje box på tolv kvadratmeter liten yta. En del av dessa tolv kvadratmeter betonggolv består av järnrörsgolv över en gödselränna. Dessa kännande individer har djurvårdarens uppmärksamhet under några få minuter per dag. Under denna knappa tid skrapas boxen tom på kiss och bajs som ska ned till gödselrännan. En skopa spån slänger jag över deras kroppar. Spån som i deras torftiga vardag snabbt bökas slut. Kroppar står och ligger tätt packade. Betongboxar som bedöms nödvändiga att klättra in i för att skrapa bort avföring blir till ett trångt pussel när jag tränger mig in mellan dessa varma och nyfikna liv. Ett så kallat liv i en kal betongbox som tar slut vid sex månaders ålder¸ efter slaktbilens transport till ett slakteri, gasning och uppskärande av sin halspulsåder. Slutligen finns deras kroppar välförpackade i våra matvarubutiker redo att avnjutas till middag.



och snälla, tro inte nu att andra djur har det bättre.

Jag skulle rösta på Marie Picasso i körslaget ikväll, men röstade för sent. Inte för att jag bryr mig om körslaget eller Marie men hon skulle skänka 50 000 till Djurens rätt om hon vann. Det gjorde hon inte - tyvärr!! Hade blivit riktigt glad om hon vunnit..

Idag träffade jag en gammal killkompis. Det var otroligt kul. Kristianstad var väldigt dött då det var röd dag. Jag fick hjälp med att köpa present till mamma, vilket jag verkligen behövde. Riktigt snällt av honom. Hoppas hon gillar den, ingen aning. Hatar att vara ute i sista sekunden men vi har en WOOOOW-present till henne och därför hade vi inte tänkt köpa något, sen ändrade vi oss i sista stund och dåå var det dags att inhandla något vi inte hade en aning om.

Ikväll var det dags för kalas för underbara mamma och hon hade lagat sjukt god mat! Det blev trevligt snack och jag, brorsan, Dilshad och kusinen Jennie spelade Galenpanna. Riktigt kul. Brorsan hade "villa villekulla" som plats. Efter många ledtrådar och egna frågor så slutade det med att han trodde vi snackade om någon slags villa dit kändisar med pengar åkte, typ ett rehab av något slag. Så roligt det kan bli!!

Fick också ett underbart samtal från Madu som sa att hon kanske kanske ska flytta hit redan denna månad. Underbart.