Olycka-lycka
Jag tänkte bara dela med mig av en liten sak.. jag vet inte.. jag kände mig verkligen förvånad över min reaktion.. att jag kunde ta så "illa upp" eller... att bli ledsen över något som egentligen är så fint... jag vet inte... det gäller stina-bloggerskans graviditet. grejjen är att jag har läst hennes blogg så mycket på sistone och hon har blivit en slags förebild till mig som får mig att känna mig bra på nåt sätt... för att hon är så självständig, flyttat till Malmö o knappt känner någon och kör sitt eget race och har så sjukt skön stil.. sen.. när denna nyheten släpptes kändes det som att hon blev precis så som alla andra. perfekt liv med pojkvän och snart barn och perfekta förhållandet. det var bara inte den jag trodde hon var, den var inte den som jag såg upp till.. jag kände igen mig i henne, så som hon skrev.. hon hade typ inga vänner och jag visste att hon hade en kille men hon hade målat upp det som att hon bodde ensam och jag tyckte bara hon var så självständig. Har ni aldrig haft en människa som fått er att känna er bra? kanske ni har känt er deppiga över något ibland men har sett samma sak i en annan människa som ni tyckte var sjukt bra och därför kände ni er bättre..? det är typ så jag känner nu... det är bara det att det finns något stort som fattas för mig som ni inte vet om, inte många av er. och det gör mig så jävla ledsen när jag tänker på det och genom henne så kände jag hopp.... och genom hennes lycka så känner jag mig.. finns det något hopp... för mig ser jag alla andra komma så långt i sina relationer och så vidare.. och det får mig påmind om hur det ligger till för min egen del. hon var verkligen den som fick mig att känna mig bra genom det jag trodde hon var. och nu är hon inte det längre. och jag ville också bli glad för hennes skull, men jag kände mig bara ledsen.
var tvungen att skriva av mig. det känns hemskt att någons annans lycka ska få en att känna sig nere.. men det händer nog alla någon gång. min lycka kommer kanske vara någon annans olycka. eller det är ju just så det är. om lyckan blir min, blir det deras olycka. om lyckan blir deras blir det min olycka... så just nu har ingen av oss egentligen den totala lyckan. för att de har bestämt sig att bara de ska få vara lyckliga. och att jag inte ingår i den planen.
var tvungen att skriva av mig. det känns hemskt att någons annans lycka ska få en att känna sig nere.. men det händer nog alla någon gång. min lycka kommer kanske vara någon annans olycka. eller det är ju just så det är. om lyckan blir min, blir det deras olycka. om lyckan blir deras blir det min olycka... så just nu har ingen av oss egentligen den totala lyckan. för att de har bestämt sig att bara de ska få vara lyckliga. och att jag inte ingår i den planen.
Kommentarer
Postat av: Elena
Du skriver alltid så bra och jag blir så glad att du vågar vara ärlig på det sättet som du är!
Kram
Postat av: Sara
Jag förstår dig. Jag fattade först inte att det var Stina- Lee. Följer inte henns blogg så noga men aldrig har jag hört att hon varit tillsammans med någon på det stadiet att de senare skulle skaffa barn :O Jag blev chockad. Alltid har hon framställts som en stark ensam tjej och plötsligt har hon fallit för den vanliga mammafällan (om man kan kalla det så). Hoppas hon tänkt igenom det noga för hon är rätt ung och hoppas hon inte går från den starka tjej hon är till att bli en mans hushållerska.
Trackback
