Innan trodde jag att jag var en ganska negativ person. Eller åtminstone inte positiv. Men allt efter tiden går så inser jag att jag är positiv, annars skulle jag aldrig må så bra som jag gör. Alla tråkiga saker som händer, sörjer jag tills det inte behövs mer och sen ställer jag in positiva tankar, som att det kanske var bäst så som det hände eller om det inte finns något positivt att se i det så försöker jag ändå tänka positiva tankar och tänka att "nu ska jag klara detta bra!". För jag vill må bra.

Jag tror faktiskt att mycket om optimism handlar om att vara ens egna bästis. Om man är det så vet man vad man mår bra av och försöker alltid göra det bästa för en själv, både fysiskt och psykiskt. Jag har fått bra kontakt med mig själv, kanske för att det har funnits perioder då jag känt mig väldigt ensam.. Men även det ser jag positivt på, eftersom det just lett till att jag lärt känna mig själv och tror på mig själv mer nu än förut. Jag vill inte heller ta något för givet i livet, bara göra det jag blir glad av. Som djurrättare kan det vara svårt att ta in alla de hemskheter som händer, eftersom det verkligen sätter sig i hjärtat, men då tänker jag alltid att "fan vad bra att jag finns, och fler som jag, som kan göra något åt detta!".

Sen har jag ibland pissdagar då jag är förbannad på allt och alla och då vill jag inte tänka positivt, då vill jag bara vara sur, så jag kan komma tillbaka nästa dag och vara glad igen.

Den bästa positiva låten jag vet är "Life is a flower" av Ace of Base.

We live in a free world
I whistle down the wind
Carry on smiling
And the world will smile with you
Life is a flower
So precious in your hand
Carry on smiling
And the world will smile with you

Det är så sant, livet är en blomma som ligger så skört i våra händer. Om du ler mot världen, så ler världen tillbaka :)